En lista!

GRAVIDITET:
När fick ni reda på att du var gravid? 18 Augusti 2009
Var det planerat? Nej
Blev det en chock? Ja verkligen!
Hur gammal var du? 20
Hade du mycket halsbränna? Ja jag hade en del halsbränna i slutet!
Mådde du illa under graviditeten? JA!
Hade du mycket foglossningar? Nej nästan ingen alls.
Hade du någon hormonrand? Nej
Hade du sammandragningar? Ja
Ditt sf mått som störst? 36
Har du fått bristningar? Ja
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Helt säker på pojke!
Vad hoppades du på? En välskapt och frisk bebis!
Hade du mycket vätska i kroppen? jag hade en hel del
Hade du några speciella cravings? Nej
Vad gillade du för mat? Åt som vanligt
Någon maträtt du avskydde? spagetti och köttfärssås
Behövde du kissa ofta? Nej
Hur mycket gick du upp i vikt? Ungefär 14 kg
Är du nöjd över din graviditet? Kan inte påstå att jag trivdes med att vara gravid. men de va härligt på sitt sätt
Var du rädd för förlossniningen? Ja jag va jätte rädd!
Hur ser du på graviditeten idag? Som sagt inte så kul att vara gravid. men ändå det bästa som hänt mej! det gav ju mej min älskade Nea!
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jadu. att den skulle gå snabbt och med bra smärtlindring!



FÖRLOSSNINGEN:
När startade din förlossning? vattnet gick kl 07:00 den 25 april 2010
Vilken vecka var du i? 41
Gick du över tiden? Japp. 3 dagar efter startade det. hon kom 4 dagar efter bf
Hur startade din förlossning? Vaknade på morgonen av att vattnet gick. 10 minuter senare kom värkarna!
När åkte ni in? ingen koll på tid. men först in på kontroll. sen hem några timmar och sen tillbaka igen.
Hur lång tid tog det? 21 timmar efter vattnet gått!
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 2 cm andra gången jag kom in!
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Morfin, lustgas och EDA
Tyckte du att värkarna gjorde ont? värsta smärta jag upplevt!
Grät du? Jag grät nästan helatiden!
Skrek du? jag skrev av smärta en hel del tror jag!
Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? 2-3 minuters mellanrum från start typ.
Hur lång tid tog krystvärkarna? Fick aldrig krystvärkar! Blev snittad när jag va öppen 4 cm då smärtan va för stor och ingen bedövning tog på mej!
Vem var med på din förlossning? Simon. och barnmorskor oxå såklart!
Hade du ont efteråt? Ja ganska.
Vad tyckte du var jobbigast? Att vänta på att öppna mej men inget hände. smärtan blev värre och värre men ingen bedövning ville hjälpa!
Var du rädd för något? Va rädd för det mesta tror jag!
Är du nöjd över din förlossning? Önskar jag hade kunnat föda normalt! eller iaf få vara vaken under snittet!
Blev du sydd? Ja jag blev ju snittad ;)
Dragen med sugklocka? Nej
Hade du någon nära med dig? Simon :)



BEBISEN:
Mådde bebisen bra när den kom ut? Hon mådde så bra så!
Vad blev det för kön? Tjej
Vad vägde han/hon? 3420 gr
Hur lång var han/hon? 52 cm
Huvudomfång? 35 cm
Ville bebisen amma på en gång? Jajjemen
Hade bebisen gulsot? Nej
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Ja
Vad fick han/hon för namn? Nea
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Ja vi hade bestämt att blir de en tjej blir det en Nea å blir det en pojk blir det en Neo!
Var allting värt det? Utan tvekan!


Förlossningsberättelse del 2!

förlossningsberättelse del 2!

Måndag 26 april

01:17
Ringer barnmorskorna återigen efter narkosläkaren för att rådfråga om vad dom ska göra då EDA:n inte hjälpt mej alls och jag är mycket smärtpåvärkad. Narkosläkaren säger att han är helt säker på att han satt ryggmärgsbedövningen rätt då han inte hade några problem med att lägga den.. men jag får extra av EDA-blandningen.. Jag har så fruktansvärt ont och efter varje värk ligger jag livrädd oc väntar på nästa.
Jag skriker vid varje värk och har panik av smärtan.. det känns så hemskt.. varför hjälper inget?

01:26 ger dom mej yttligare lite mer av EDA-blandningen. Nu har jag fått max av vad dom kan ge men det hjälper inte ändå.. värkarna blir värre och värre.. men jag öppnar mej inte.
Dom vill egentligen ge mej värkstimulerande dropp men dom kan inte ge mej det när jag är så extremt smärtpåvärkad och EDA:n inte hjälper..

01:50 dom kontaktar återigen narkosläkaren då EDA:n verkligen inte ger någon effekt.. men det ända han säger är att vi får avvakta. Jag vet inte hur jag ska klara detta.. sån extrem smärta..

02:40 Efter ca 3-4 timmar har jag äntligen öppnat mej 1 cm till.. jag är nu öppen 4 cm. förstår ni.. bara 4 ynka cm.. jag har 6 cm kvar å har redan fått massor med smärtlindring som inte vill hjälpa mej det minsta!
Dom kontaktar åter igen narkosläkaren men han kan inte komma.. jag upplever smärtan som fruktansvärd!
barnmorskan och undersköterskan är hos mej helatiden och försöker lugna mej med samtal och massage men det hjälper inte.. jag har panik.. jag klarar inte av smärtan.. dom ger mej ännu mer bricanyl som ska stoppa värkarna.. men det har ingen effekt denna gången heller.. jag får även antibiotika då det va ca 18 timmar sen vattnet hade gått..

03:20 jag ber dom ringa narkosläkaren så jag får prata med honom, jag orkar inte hantera smärtan längre och jag skriker och ber om att bli snittad.. jag säger att det inte bara beror på den otroliga smärtan utan att jag också varit otrolig förlossningsrädd under hela graviditeten.. 10 minuter senare är narkosläkaren där så jag får prata med honom. Jag säger till honom att jag vill ha kejsarsnitt!

03:40 narkosläkaren och barnmorskan pratar igenom mitt önskemål och går igenom min journal. Även den som skrivits hos barnmorskan under graviditetn. Dom godkänner ett kejsarsnitt då dom nu anser att utsikterna för vaginalförlossning är ytterst begränsade!

04:03 dom sätter en kateter på mej och dom kopplar bort ctg:n och jag körs till operationssalen
Jag minns att jag låg där på operationsbordet fastspänd som jesus på korset å bara väntade på att bli nersövd.. värkarna va fruktansvärda och jag kunde inte röra mej det minsta under värkarna då jag som sagt va fastspänd.. vet inte hur länge jag låg där å vantade på å bli sövd.. men väntan va hemsk!
jag minns att en barnmorska stod brevid mej å sa ut mej att jag kunde klämma i hennes hand under värkarna.. efter en kort stund hörde jag henne näst intill skrika ”AJ!” skyll dej själv va min tanke..

04:32 jag sövs ner och snittet kan läggas!

04:34 Föddes våran underbara dotter Nea!!!

Men jag får inte se henne förän någon timma senare… När jag vaknade upp på iva så va min första fråga (när jag väl fattat att jag faktist nu blivit mamma) vad blev det förnågot?
hon som va hos mej frågade om jag inte ville se efter de själv när dom kom till mej?
Nej sa jag.. jag har väntat på detta i 9 LÅNGA månader.. jag vill veta om det blev en pojke som jag va så säker på.. Hon svarade det blev en flicka!
Då brast det för mej.. jag har fått en Dotter!
Och när Simon kom in där med ett litet knyte i famnen..oj oj oj vad jag grät..
Världens finaste lilla flicka låg där invirad i en handuk med en rosa rosett i sitt hår..
Den lyckan jag kände då kommer jag aldrig uppleva igen! (då jag bara vill ha 1 barn)
Det va den lyckligaste stunden i mitt liv.. och trots en lång och jobbig graviditet å en hemsk förlossning så är det det absolut bästa som hänt mej å helt klart värd de!

Våran dotter hade äntligen kommit till världen.. 3420 g och 52 cm lång.. alldeles perfekt!


Förlossningsberättelse del 1!

Förlossningsberättelse
del 1

Söndagen den 25 april

(bf+3)
07:00
Jag vaknade till på morgonen och skulle försöka vända mej om i sängen med jättemagen och kände då att det.. hmm ja va ska man använda för ord.. det kändes som om jag kissade ner mej lite.. detta va mkt konstig tyckte jag då jag inte va det minsta kissenödig. jag sprang upp till toaletten och det rann massa.. HERREGUD mitt vatten har gått!
Jag tar en handuk mellan benen å springer ut till simon som ligger kvar i sängen och sover.. "Simon mitt vatten har gått" säger jag.. han reagerade väl inte så värst mkt på de.. ringde runt lite å skickade sms till nära å kära :P nu jävlar e de på gång.. om inte allt för lång tid har vi våran bebis!
ca 5 minuter efter vattnet gått så börjar värkarna komma smygandes..

07:45 ringer jag in till förlossningen för rådfrågning och så å dom säger att jag ska komma dit för kontroll..
Vi ringer till Simons mamma som kommer för att sedan köra oss in till borås och förlossningen.
Mina värkar kommer med ca 4 min mellanrum redan men är inte så jobbiga.. men visst kändes dom..

11:52 är nu klockan och vi är inne på förlossningen.. dom ställer frågor och sätter ctg grejerna på magen.. allt ser bra ut..
Dom tvivlar på att det är mitt vatten som har gått då dom tycker att det kommer så lite.. och för att det inte forsar ut när dom trycker på min mage..
Jag förklarar för dom att de minnsan inte kan vara något annat än vattnet som har gått å man så tydligt känner på lukten att det är fostervatten.. men dom tror att det är rikliga flytningar.. jag tvingas upp i gynstol för kontroll.. jag mår sjukt dåligt över att behöva ligga där.. men jag behöver inte mer än att lägga upp benen innan fostervattnet börjar forsa ut.. "Oj vad mkt fostervatten.. ja det är inga tvivel om att dina hinnor har brustit" fick jag som svar... lagom irriterat täner jag för mej själv " ja va fan va de jag sa!"
Dom gör ett snabbt ultraljud för att kontrollera att huvudet på barnet ligger neråt och sen va de klart..
Dom sa att detta kommer ta lång tid så det är nog lika bra att ni åker hem..
fick en ny tid dagen efter 26/4 09:00 och vi åkte iväg igen.



på vägen hem stannade vi på mc donalds och käkade.. värkarna började nu bli ganska jobbiga..
Sen när vi kom in i alingsås så stannade vi till på maxi för att Simon skulle köpa någon tidning å bok å lite sånt som han kunde ha på förlossningen sedan om de blev långdraget.. jag vankade med in.. de va ganska jobbig.. stog å hängde i hyllorna när värkarna väl kom..
Väl hemma så försökte vi ta de lungt och jag försökte slappna av.. simon slängde ihop lite mat till sej..
jag tog citodon och la en varm vetekudde på magen för att försöka  lindra smärtan men de blev bara värre.. försökte även sitta på gymbollen en stund men inget ville lindra snärtan..

16:35 ringer jag in till förlossningen å ber om att få komma in.. jag känner att jag måste få smärtlindrande då det är väldigt jobbigt just nu.
vi ringer mamma som får köra in oss till förlossningen.. man ser att mamma tycker det är jobbigt att se mej ha ont.. jag ligger å gråter av smärta och mamma sitter å försöker lugna mej å se till så jag slappnar av å andas.. men de gick sisådär..

17:32 blir vi inskrivna på förlossningen..
när vi kommer in så säger dom att dom läst igenom mina papper och så men dom hittar ingenstans där de står hur mkt öppen jag va när jag va inne första gången.. och då förklarade jag för dom att dom minnsan inte kontrollerat de när jag va där första gången.. men konstigt nog så sa dom ändå att de skulle ta tid å dom tyckte vi borde åka hem..
Hur som helst kollade dom mej denna gången.. jag va endast öppen 2 ynka cm.. men eftersom jag va så smärtpåverkad så bestämmde dom sej ändå för att lägga in mej.. jag behövde få smärtlindring..

18:45 jag har nu sammandragningar med 3-4 minuters mellanrum och dom håller i sej i ca 1 minut..
Vi bestämmer att jag ska krypa ner i ett varmt bad för att försöka slappna av lite.. efter jag legat där ett tag så vill jag testa lustgasen..
men den va inget för mej.. jag blev alldeles yr å mådde jätte dåligt av den.. vi sänkte lustgasen så de va 30 lustgas/70 syrgas.. men jag mådde lika dåligt av den ändå..
dom tyckte de va konstigt eftersom det verkade som att jag andades rätt och så.. men jag ville inte ha mer lustgas.. hellre värkar än värkar tillsammans med extrem yrsel och illamående..

21:03 går jag upp ur badet..dom kontrollerar mej och jag är fortfarande bara öppen 2 cm..
Jag blir då väldigt ledsen eftersom jag redan nu har det väldigt kämpigt.. och jag förstår ju att detta är ju bara början å jag börjar fundera på hur jag ska orka detta..
jag försöker att tänka på vad dom säger "efter 3 cm så öppnar man sej normalt 1 cm i timmen" om jag bara kunde öppna mej den dör sega centimetern..

Dom kontaktar narkosläkaren eftersom ingenting har hän och jag är såpass smärtpåverkad..
Dom beslutar att jag ska få en sovdos och bricanyl och även morfin..
tackar nej till sovdosen för tillfället men får spruta med bricanyl och morfin..
det enda som händer är att morfinet gör mej lätt illamående..

21:40 ringer jag efter barnmorskan och frågar hur lång tid de borde ta innan bricanylen tar bort mina värkar å morfinet tar bort min smärta..
får svaret att det borde ge värka nu..men det gör det inte.. det blir bara värre och värre..
Dom erbjuder en ny undersökning men jag tackar nej då jag tycker varje undersökning är fruktanvärt jobbig..
jag får en varm handuk att ha över magen och jag tar sovdosen och skulle försöka sova..
men de går inte alls.. jag får mer och mer ont..



23:05 ringer jag på nytt efter barnmorskan och berättar för henne att ingenting hjälper och jag har fruktansvärt ont..
dom gör nu en kontroll och äntlign är jag öppen 3 cm.. "yes nu kommer de gå snabbare" tänkte jag.. men oj vad fel jag hade..
dom sätter en såndär liten grej på barnets huvud där dom läser av hjärtljuden och mina värkar..
vi bestämmer också att jag vill ha EDA och jag förklarar att jag är EXTREMT spruträdd så dom lägger emla för att bedöva lite..

23:30 sätter dom en nål i handen på mej och jag får dropp.. dock vet jag inte varför å vad de va..
men det står i min journal att jag får detta..

23:45 jag flyttas över från vilorum till förlossningsrum å känner att det blir lite lättare när jag står upp å när jag går..
så jag bestämmer mej för att försöka vänta lite till med EDA:n som skrämmer mej så..

Måndag 26 april

00:34
Jag får nu EDA:n och känner mej lättad.. snaart snaart så försvinner smärtan.. snaaart så kan jag vila..
Men oj så fel jag hade..

Fortsättning följer....


Nu händer det grejer!

vill bara upplysa er om att det börjat hända lte saker här!! mitt vatten har gått å jag börjar få svaaaga värkar..
nu har vi bebis inom 72 timmar :D
jag e både överlycklig och rädd!

ska snart ringa till förlossningen å se vad dom säger eftersom vattnet har gått..

uppdaterar mer sen.. å när vi väl är inne så kommer emmelie uppdatera åt mej!

Idag "ska" du vara här!!!

Dagen som man räknat ner till i sååå många månader är nu här..
Men någon bebis blir det nog inte än på nån vecka eller så..
vad ska man nu sikta in sej på för datum? vad ska man nu fokusera på lixom?
det är det som känns mest jobbigt.. även om man visste att chansen att bebis skulle komma just idag va väldigt liten så e de ju ändå deta datumet man haft att räkna ner till.. åh jag längtar så efter dej lilla bebis!
men snart... ja snart är du här hos oss! och du är redan nu en bortskämd liten skit ;) ooh vad vi älskar dej där inne..
hmm jag e så nyfiken.. är du en liten Neo eller en liten Nea?


Här va du inte stor... (vecka 17)


Vecka 20 och fortfarande så liten...


Våran lilla vilding!


Vecka 25.. du växer dej större och större!


Vecka 30...


vecka 35!


vecka 40! nu är du klar å vi vill att du ska komma ut till oss!


magen vecka 40!

efter massor med tjat från syster emmelie så kommer här bilder på magen i vecka 40 (39+4)


Lite har väl magen sjunkt ner iaf?




ja såhär ser magen typ alltid ut nu.. bebis pressar sej utåt helatiden!


Hemma igen!

Efter några timmar på förlossningen så är man hemma igen..
har iofs varit hemma sen strax innan 5.. men ändå..

Fick träffa en jätte trevlig barnmorska på förlossningen som tog hand om mej så snällt..
fick ta ctg-kurva å bebis hade de så bra.. hjärtslagen låg väl i snitt runt 140 för de mesta..
men "den" va ju inte still en sekund.. när h*n bökade runt där inne ökade hjärtljuden till typ 170-180 å gick sen snabbt ner till typ 120-130.. kul man kunde se mina sammandragningar oxå :P

Men bebis mådde som sagt bra.. å alla mina värden va som dom skulle å så.. så allt såg bra ut.
fick tabletter mot huvudvärken som jag ska hämta ut på apoteket imon för de orkade jag inte göra idag..
Dock hjälpte väl inte tabletten så jätte bra.. men alvedon hjälper ju inte alls så..

Nu ska jag förflytta mej till soffan å bara slappa..

Hoppas bebis vill komma ut till oss snart!

Over and out!

Förlossningen!

Idag blir det en tur till förlossningen i borås..
Nej det är inte dgas för bebis att komma ut..
det är så att jag mår väldigt konstigt idag..

Började med synrubbningar.. allt blev helt suddigt och jag kunde inte se vad folk skrev på datorn å så..
testade å blunda å gnugga mej i ögonen å allt men det va samma.. det blev riktigt illa innan det plötsligt försvann igen..
men då kom en extrem yrsel å svimmnadskänsla..
efter det började illamående och huvudvärk framkomma..
och efter jag legat å vilat en pytte stund kände jag hur fingertopparna och läpparna började domna bort..
men det försvann ganska snabbt..
men nu står jag kvar med huvudvärk, yrsel och illamående som kommer å går..
så det får bli att åka till förlossningen för kontroll eftersom dom hade stängt på barnorskemottagningen här i alingsås idag.. dom är iväg på utbildning eller något sådant..

Dom hade tydlige väldigt mkt att göra på förlossningen idag så jag lär väl bli kvar där i många timmar..
nu ska jag försöka slänga i mej lite mat å så å sen invänta att mamma kommer å hämtar upp mej å kör mej..
synd simon inte kan följa med.. hade velat ha med honom som stöd.. men men..

Over and out!

4 dagar kvar!

ja det hände inte så mkt mer inatt.. jag somnade så gott å har faktist sovit helt okej inatt.
förutom att fogarna varit totalt hemska just inatt.. men annars så.. behövde inte gå upp vid 4 av sömnlöshet utan vaknade vid halv 8 å då tyckte jag de va helt okeej att gå upp..

Nu är det 4 dagar kvar tills lill*n är beräknad.. men jag har verkligen fått för mej att h*n inte kommer komma förän i mitten av maj.. vet inte varför men känner mej ganska säker på de..
molvärken fortsätter.. sitter både i mage och ryggslut.. håller bara tummarna på att det snart ska sätta igång..

faster ann-christin va ju såå säker på att bebis skulle komma igår.. hon hade sovit med mobilen nära så hon kunde höra om hon fick sms :P
christina och mamma tror ju bebis ska komma idag.. ledsna att göra er besvikna :P
även om de skulle sägga igång nu så tror jag inte att h*n hade junnit ut till idag :P

Jaja nu ska jag göra lte nytta å bära ut lite skit till förrådet..

Over and out!

Nu ska vi hålla tummarna!

Ja nu får vi hålla tummarna!
det är nämligen så att jag nu under eftermiddagen och kvällen haft en hel dej molvärk i både mage och ryggslut..
antagligen är det inget men man kan ju iaf hoppas på att det är ett tecken på att bebis vill komma ut snart..
Ingen skulle bli gladare än mej om det va så :P
dock så tror jag ju inte att det är något som sagt.. men vi håller tummarna ändå..

Vi är så nyfikna på beis här hemma nu å längtar som små galningar!
Hoppas verkligen du vill komma ut till oss snart!

Over and out!

Vecka 40!!!

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

 



Egna anteckningar/bild:

Då har man nått vecka 40.. men en förlossning känns avlägsnare än någonsin innan.. 6 dagar kvar till bf..
kan man ge upp hoppet? det har jag iaf gjort...

Deppig!

Sorry för dagens dåliga uppdatering..
men haft ganska fullt upp.. plus att jag blev väldigt nere efter mitt besök hos barnmorskan..
allt går åt fel håll känns det som..
förra veckan hade bebis ÄNTLIGEN sjunkt ner lite å va ruckbar..
denna veckan va den återigen högt och rörligt..
jag kommer vara gravid föralltid.. hade man kunnat ge upp så hade jag gjort de..
för längesen.. hemskt med väldigt sant tyvärr..

spädbarnsgruppen verkar ju bra iaf..
hoppas på att det är såpass bra som det verkar iaf..

blir nog inte mkt mer bloggning idag..
när man mår dåligt så känns det bäst att låtabli..
får se om jag har någon lust för föräldragruppen imon..
va så sjukt jobbigt förra gången så kanske inte orkar/klarar mer :/

Hejdå..


Dusch!

Jag kom å tänka på en sak..
Innan kunde man ta sej en lång varm dusch för avkopplinng och njuta av det..
men nu.. nu tycker jag mest det är ett nödvändigt ont..
man blir trött av att stå upp i duschen.. värmen får än att känna sej lite svimfärdig..
man försöker komma åt att tvåla in benen och fötter men det är i princip en omöjlighet..
och sen när man äntligen är klar i duschen.. då ska man försöka torka sej!!
herregud vilket jobb det är.. det va nästan så jag ropade in simon idag så han fick komma å hjälpa mej att tvåla in mej å torka mej sen! men istället struntade jag i att tvåla ben och fötter och drog på mej morgonrocken när jag fortfarande va pisseblöt typ..

det ska bli sååå skönt när den stora magen är borta så man kan röra sej igen!

Over and out!


Sammandragningar!

Den senaste tiden så har mina sammandragningar typ försvunnit.. inte kännt av något sånt alls typ..
men idag!! herregud jag har sammandragningar helatiden typ..
inte smärtsamma på något sätt. bara väldigt jobbiga..
hmm kanske är det så att något är på G nu under dom närmaste dagarna?!
jaa vi får vänta å se helt enkelt :P

Nu ska jag bära ut lite grejer till förrådet..
vinterjackor å sån skit :P

jag känner att jag är på underbart humör idag! :D

Over and out!

Fetto!

Såhär fet är jag idag!







vecka 39!!!

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

 



Egna anteckningar/bild:

Jag är så redo så! Bebis får gärna komma nu på direkten.
Jag längtar verkligen efter vårat mirakel!

Besök hos barnmorskan!

Ja idag har jag varit hos barnmorskan igen..
å tur va väl det.. mitt järnvärde va tydligen väldigt väldigt lågt så måste snabbt försöka få upp det!
å då komme jag antagligen bli på bättre humör å må bättre oxå.. känns bra att veta de! :)
det senaste har jag ju som ni vet inte mått det minsta bra.. hoppas på att jag märker skillnad snabbt! :)
Hon tyckte inte jag behövde oroa mej för foten iaf.. hon trodde att det kunde vara något som ligger i kläm å det är därför just högerfoten svullnar upp så men inget annat.. så det va ju skönt att höra iaf..

för några nätter sen vaknade jag ju och hade sånna kraftiga förvärkar så jag visste inte rikgti va jag skulle ta mej till..
va tillslut tvungen å gå upp å vanka runt lite.. då blev det mkt bättre..
berättade detta för Yvonne (min barnmorska) hon hon sa att ja nu måste nästan bebisen sjunkt ner lite om du kännt så.. å mkt riktigt.. bebis har sjunkt ner lite :D är nu ruckbar istället för rörlig.. känns jätte skönt att det går åt rätt håll :D

Fick reda på att jag gått upp sammanlagt 12 kilo under graviditeten än så länge.. går in i vecka 39 imon (38+0). men inte gått upp något sen förra veckan.. så det känns rätt okej ändå..
Mitt sf-mått ligger på 35 så så farligt stor är inte magen som alla säger.. haha..
å bebisens hjärtljud ligger som vanligt runt 140..

Imon är det dags för föräldragrupp med vattengympa igen.. ska bli trevligt..
dock ska vi se förlossningsfilmen å vet inte rikigt om jag e sås ugen på å se den..
men jag behövde inte göra det om jag tyckte det kändes jobbigt..
sen vet jag att jag inte kommer kunna ta i så mkt på vattengympan imon eftersom jag fått så ont i fogarna nu de senaste.. men ddet va okeej.. sa ju det till henne idag så hon vet att jag kommer ta de mer försiktigt imon..

jaja nu ska jag glo på tv å virka..

Over and out!


usch jag blir rädd!

Ikväll är min fot värre än den någonsin varit tidigare..
dem ömmar.. det sticker i den, den har lite konstig färg och den är dubbelt så stor emot min vänsterfot (som är lite uppsvullen) tur jag ska till barnmorskan imon.. ska ta med kameran så hon kan se bilder på hur fötterna ser ut på kvällarna ifall dom nu skulle se okeej ut imon ( vilket skulle vara ett under om dom gjorde)



Inte fan kan väl detta vara normalt? å varför sitter det bara i högerfoten? :(

fötterna!

Jag tog nyligen bild på mina fötter och skickade till syrran..
hon fick en chock över hur dom såg ut.. trodde inte det va så illa.. men med tanke på hennes reaktion så kanske det är ganska illa ändå?

vad säger ni?!




Vecka 38!

Vecka 38

Kroppen:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

 



Egna anteckningar/bild:

Nu får bebis gärna komma!
jag är SÅÅÅÅ trött på att vara gravid nu!